I HUVUDET PÅ ANNA

jag är ledsen, arg, besviken, jag kan inte hjälpa det! Känner mig så ENSAM i min värld, trots att jag har finaste vännerna runt omkring mig men ingen kan se in i mitt hjärta eller se min sorg, för den vågar jag inte visa, den får stanna där inne. Jag vill ha mig tillbaka, och inte minst mina drömmar, mitt sprudlande jag, och mitt jävlaranamma som jag tappat någonstans på vägen. Vill ha ork, energi, och tid till att vara den bästa mamman till Milo, det som han förtjänar, älskade gossen!

Idag var en dag som jag hade kunnat skippat, en dag som kan inte alls gav mig särskilt mycket glädje (förutom dej Janna, det vet du).

Jag måste nu börja om, söka långt inne i mig efter krafter jag hoppas finns, för jag är inte redo att kasta in handduken, jag måste orka, det finns ingen annan väg...för jag älskar något som inte finns, jag älskar drömmen av det som inte finns...det är därför jag måste!

Lilla vän
Så underligt
Att man kan älska
någon som inte finns
Någon som kanske aldrig kommer att finnas

Att kunna sakna någon så mycket
som man aldrig sett
Som man kanske aldrig kommer att få se
Någon man aldrig rört
Som man kanske aldrig kommer att få röra
 
Du finns inte
Jag känner dig inte
Ändå känner jag dig så väl
Inombords
Älskar dig så hett
Saknar dig så mycket
 
Lilla vän
Jag längtar efter dig
Och önskar med hela mitt hjärta
Att du längtar
och vill komma till mig

ff. okänd.


3 år and still going strong (?)

Snälla, säg inte att ni förstår om ni inte går i våra skor, kom inte med tips och råd för tro mig, vi har provat dem alla.

Det funkar inte att sluta tänka på det, för mirakel att det händer när man minst anar det finns inte för oss. Vi behöver ert tålamod, förståelse och era kramar.

Bli inte ledsen om vi inte orkar komma på er fest eller sammankomst, det är inte för att vi inte vill, det är för att vi inte orkar.

Prata om det när ni känner att vi vill prata om det, ta inte upp det på eget bevåg, det kan tyvärr förstöra vår dag beroende på vad som skett den dagen.

Vi vill inte höra hur lätt det var för er, vi glädjs med er ändå, kanske tar längre tid att ta in, men vi glädjs, jag lovar.

Förlåt att vi inte klappar er på magen och ger en grattiskram i det ögonblick vi får höra att ni väntar barn, men vi kommer att göra det, i våran takt.

Är jag värsta egot som skriver detta, ja kanske det......men jag hoppas alla vet hur mycket vi behöver er....trots att vi kanske inte hör av oss lika mycket som tidigare.

Vi kommer inte sitta i denna båt förevigt, men vi fortsätter ro ett tag till.

Kram