Etiskt dilemma
Jag ska under min praktik på BB/förlossning hitta ett etiskt återkommande dilemma
som händer på avdelningen..idag tror jag jag hittat mitt.
Sena aborter, alltså 2-stegs aborter, efter V 12 och fram till V 22.
Barnmorskejobbets baksida..min hjärna säger att det är ok, men
mitt hjärta skriker NEJ...
Visst det finns barn som är så svårt sjuka så det inte klarar sig utanför
sin mammas mage, vilket gör en sen abort ok, för både mor och barn...
...men sen finns det faktiskt många som väljer att göra en sen abort
för barnet inte passar in i deras planering JUST DÅ, är det då ok?? Nja!
Idag fick jag se det jag fruktat för mest...ett aborterat foster i V 15...
en färdig liten, liten bebis, helt till synes frisk, men fick av någon
anledning jag inte vet växa klart och födas 25 veckor senare...
Kommer jag att fixa detta??? Har jag valt rätt?? Väger det goda över det onda??
Det är ju verkligen min dröm att bli barnmorska, men jag har inte den minsta lust
att ta livet av foster som faktiskt kan överleva.. (haft ett barn på dagis som var född
i vecka 22, alltså samma vecka som man får göra abort)
Jaja, jag har fått lite att fundera på, och just nu har jag vart med på ett kejsarsnitt
och en normal förlossning, men det är den där pyttelilla människan som etsat
sig fast....hoppas det släpper, vilket jag tror det kommer att göra också...jag måste bara
smälta detta...
God natt
som händer på avdelningen..idag tror jag jag hittat mitt.
Sena aborter, alltså 2-stegs aborter, efter V 12 och fram till V 22.
Barnmorskejobbets baksida..min hjärna säger att det är ok, men
mitt hjärta skriker NEJ...
Visst det finns barn som är så svårt sjuka så det inte klarar sig utanför
sin mammas mage, vilket gör en sen abort ok, för både mor och barn...
...men sen finns det faktiskt många som väljer att göra en sen abort
för barnet inte passar in i deras planering JUST DÅ, är det då ok?? Nja!
Idag fick jag se det jag fruktat för mest...ett aborterat foster i V 15...
en färdig liten, liten bebis, helt till synes frisk, men fick av någon
anledning jag inte vet växa klart och födas 25 veckor senare...
Kommer jag att fixa detta??? Har jag valt rätt?? Väger det goda över det onda??
Det är ju verkligen min dröm att bli barnmorska, men jag har inte den minsta lust
att ta livet av foster som faktiskt kan överleva.. (haft ett barn på dagis som var född
i vecka 22, alltså samma vecka som man får göra abort)
Jaja, jag har fått lite att fundera på, och just nu har jag vart med på ett kejsarsnitt
och en normal förlossning, men det är den där pyttelilla människan som etsat
sig fast....hoppas det släpper, vilket jag tror det kommer att göra också...jag måste bara
smälta detta...
God natt
Kommentarer
Postat av: Erika
Tja!
Hemskt! Jag har oxå sett en abort fast det fostret var inte så gammalt. Man kunde bara ana att det var en människa.
Du å jag har lite lika etiska dilemman! KUL....vi har bebisar på barn som e födda vecka 22 och 23. Vem bestämmer vem som får leva och vem som får dö?
Har hittat mkt på nätet just om detta. Inte lätt att vara doktor å ta det beslutet.....tur vi slipper.
Vi höres.....kram//Erika
Postat av: Linda
Ja, det finns alltid dilemman. Svårt att veta hur man ska tänka. Som man brukar säga, en kvinnas kropp, en kvinnas val. Men är det alltid moraliskt och etiskt riktigt? Jag tror inte att det går att få ett korrekt svar på det. Däremot så går det ju att diskuteras och dissikera frågan i otaliga timmar.
//Linda
Trackback
