Mår väl bra....snart så...vilken dag som hellst nu....
Varje dag är en liten kamp, vissa dagar mår jag helt
ok, medans vissa, som typ idag, gör att jag vid minsta
lilla motgång gör att tårarna vill komma! Jag har tålamod noll
och jag vill ingenting...jo, en sak vill jag göra hela tiden, och
det är att vara med Milo...han gör mig alltid glad, eller iaf gladare...
Och pricken på i:et är att jag fortfarande har gravidhormonet hcg i kroppen,
väääldigt, väääldigt lågt hcg, men det har dessutom ökat lite, så det måste
finnas rester kvar, och det är också bajsigt...så nu blir det nytt prov om 10 dagar
och efter det får jag väl se vad åtgärderna blir...tänk att nu längtar jag efter ett negativt
gravtest...världen är konstig...
Och är JAG redo att ge upp tanken på en bebis?? Bara jag tänker på det gör att
det känns som blodet försvinner ner till fötterna...så förmodligen inte...men Rickard är
det, och man måste vara två att göra ett barn....det är ju liksom inte bara att strunta
i p-pillrerna heller....tiden rinner ju iväg också...
Jag VILL, VILL uppleva ett till barn....men det går ju inte....fy faan va detta är jobbigt....
Mitt liv i övrigt ser ganska lika ut varje dag. Jag är nu inne på 13:e veckan på praktik,
och jag måste erkänna att jag är ganska mättad på praktik nu...jag vågar till och med skriva
att jag ser fram emot hederligt tentaplugg...bara två veckor kvar nu iaf, MEN jag har också
skitkul på praktiken såklart, just nu är jag på distriksköterskemottagningen, och det är också
ett jobb jag kan tänka mig i framtiden....jag lutar väldigt mycket åt BVC sköterska eller skolsköterska
också, tror det skulle vara kul!
Idag är det prick en månad till julafton, jag som längtade så mycket ...och det berodde på att jag skulle ha
världens bästa julklapp, nämligen berätta att Milo skulle bli storebror...nu känns julen inte lika
efterlängtad längre! Milo förtjänar världens bästa jul och DET ska han också få!! Älskade lillkille!!♥
Bajsdag...så morgondagen blir nog mycket bättre!!
seeya
Foto: Sussa
ALLTSÅ herregud va vacker han är vår prins!
ok, medans vissa, som typ idag, gör att jag vid minsta
lilla motgång gör att tårarna vill komma! Jag har tålamod noll
och jag vill ingenting...jo, en sak vill jag göra hela tiden, och
det är att vara med Milo...han gör mig alltid glad, eller iaf gladare...
Och pricken på i:et är att jag fortfarande har gravidhormonet hcg i kroppen,
väääldigt, väääldigt lågt hcg, men det har dessutom ökat lite, så det måste
finnas rester kvar, och det är också bajsigt...så nu blir det nytt prov om 10 dagar
och efter det får jag väl se vad åtgärderna blir...tänk att nu längtar jag efter ett negativt
gravtest...världen är konstig...
Och är JAG redo att ge upp tanken på en bebis?? Bara jag tänker på det gör att
det känns som blodet försvinner ner till fötterna...så förmodligen inte...men Rickard är
det, och man måste vara två att göra ett barn....det är ju liksom inte bara att strunta
i p-pillrerna heller....tiden rinner ju iväg också...
Jag VILL, VILL uppleva ett till barn....men det går ju inte....fy faan va detta är jobbigt....
Mitt liv i övrigt ser ganska lika ut varje dag. Jag är nu inne på 13:e veckan på praktik,
och jag måste erkänna att jag är ganska mättad på praktik nu...jag vågar till och med skriva
att jag ser fram emot hederligt tentaplugg...bara två veckor kvar nu iaf, MEN jag har också
skitkul på praktiken såklart, just nu är jag på distriksköterskemottagningen, och det är också
ett jobb jag kan tänka mig i framtiden....jag lutar väldigt mycket åt BVC sköterska eller skolsköterska
också, tror det skulle vara kul!
Idag är det prick en månad till julafton, jag som längtade så mycket ...och det berodde på att jag skulle ha
världens bästa julklapp, nämligen berätta att Milo skulle bli storebror...nu känns julen inte lika
efterlängtad längre! Milo förtjänar världens bästa jul och DET ska han också få!! Älskade lillkille!!♥
Bajsdag...så morgondagen blir nog mycket bättre!!
seeya
Foto: Sussa
ALLTSÅ herregud va vacker han är vår prins!
Dåligt och bra
Hej,
Börjar med lite roligt med att slänga upp lite bilder!
Oj, jag har visst alla senare kort på kamerorna, ska väl lägga in dom nån dag ;)
Idag var vi med Milo på UL hals, och röntgen för ben och höft.
Blev väldigt nervös när UL-läkaren hittar körtlar i magen som
är förstorade, samt den han har på halsen....så läkaren sa typ i mina öron
"Ja han har stora körtlar i magen, det ska man inte ha, hej då"
Det var dags för röntgen direkt efter och när jag kommer in till sköterskan
säger jag att det beskedet kändes inte riktigt bra, eftersom jag inte har
telefontid förrens den 22/11, hon rådde mig att gå upp på barnmottagningen
och prata med Milos läkare.....usch, det kändes riktigt pissjobbigt...
Efter ett snack med läkaren på barn så kändes det bättre, hon är säker
på att det inte är något farligt eftersom alla hans blodprover var jättebra!
Vi ska tillbaks på UL om 4-6 veckor och är dom fortfarande stora då,
så blir det biopsi...lillahjärtat mitt!! Så det är väl bara att hoppas på
det bästa och att han slipper få en nål i magen och att allt är bra, för
det finns egentligen inget annat alternativ för mig.....det bara ÄR så!
Ja, vi fortsätter med trista nyheter...
Jag och Rickard har gjort vårt sista provrörsförsök, och det avslutades med
ännu ett missfall.....och med det lägger vi alla misslyckade försök, alla år,
alla behandlingar, våra 3 (4) missfall i vår ryggsäck och går vidare med livet,
men nu är det bestämt, vi orkar inge mera.....Milo kommer inte få nåt syskon,
hur sorgligt det än är att ta detta beslut, så måste vi ta det för att kunna rädda
oss själva, vårt liv och vår familj, för annars tar detta knäcken på oss...
Livet ÄR orättvist, så är det bara!
Till våra tre stjärnor ♥ ♥ ♥
Ja, det är vårt liv just nu! Mycket oro....
Kram
Börjar med lite roligt med att slänga upp lite bilder!
Oj, jag har visst alla senare kort på kamerorna, ska väl lägga in dom nån dag ;)
Idag var vi med Milo på UL hals, och röntgen för ben och höft.
Blev väldigt nervös när UL-läkaren hittar körtlar i magen som
är förstorade, samt den han har på halsen....så läkaren sa typ i mina öron
"Ja han har stora körtlar i magen, det ska man inte ha, hej då"
Det var dags för röntgen direkt efter och när jag kommer in till sköterskan
säger jag att det beskedet kändes inte riktigt bra, eftersom jag inte har
telefontid förrens den 22/11, hon rådde mig att gå upp på barnmottagningen
och prata med Milos läkare.....usch, det kändes riktigt pissjobbigt...
Efter ett snack med läkaren på barn så kändes det bättre, hon är säker
på att det inte är något farligt eftersom alla hans blodprover var jättebra!
Vi ska tillbaks på UL om 4-6 veckor och är dom fortfarande stora då,
så blir det biopsi...lillahjärtat mitt!! Så det är väl bara att hoppas på
det bästa och att han slipper få en nål i magen och att allt är bra, för
det finns egentligen inget annat alternativ för mig.....det bara ÄR så!
Ja, vi fortsätter med trista nyheter...
Jag och Rickard har gjort vårt sista provrörsförsök, och det avslutades med
ännu ett missfall.....och med det lägger vi alla misslyckade försök, alla år,
alla behandlingar, våra 3 (4) missfall i vår ryggsäck och går vidare med livet,
men nu är det bestämt, vi orkar inge mera.....Milo kommer inte få nåt syskon,
hur sorgligt det än är att ta detta beslut, så måste vi ta det för att kunna rädda
oss själva, vårt liv och vår familj, för annars tar detta knäcken på oss...
Livet ÄR orättvist, så är det bara!
Till våra tre stjärnor ♥ ♥ ♥
Ja, det är vårt liv just nu! Mycket oro....
Kram
