Etiskt dilemma
Jag ska under min praktik på BB/förlossning hitta ett etiskt återkommande dilemma
som händer på avdelningen..idag tror jag jag hittat mitt.
Sena aborter, alltså 2-stegs aborter, efter V 12 och fram till V 22.
Barnmorskejobbets baksida..min hjärna säger att det är ok, men
mitt hjärta skriker NEJ...
Visst det finns barn som är så svårt sjuka så det inte klarar sig utanför
sin mammas mage, vilket gör en sen abort ok, för både mor och barn...
...men sen finns det faktiskt många som väljer att göra en sen abort
för barnet inte passar in i deras planering JUST DÅ, är det då ok?? Nja!
Idag fick jag se det jag fruktat för mest...ett aborterat foster i V 15...
en färdig liten, liten bebis, helt till synes frisk, men fick av någon
anledning jag inte vet växa klart och födas 25 veckor senare...
Kommer jag att fixa detta??? Har jag valt rätt?? Väger det goda över det onda??
Det är ju verkligen min dröm att bli barnmorska, men jag har inte den minsta lust
att ta livet av foster som faktiskt kan överleva.. (haft ett barn på dagis som var född
i vecka 22, alltså samma vecka som man får göra abort)
Jaja, jag har fått lite att fundera på, och just nu har jag vart med på ett kejsarsnitt
och en normal förlossning, men det är den där pyttelilla människan som etsat
sig fast....hoppas det släpper, vilket jag tror det kommer att göra också...jag måste bara
smälta detta...
God natt
som händer på avdelningen..idag tror jag jag hittat mitt.
Sena aborter, alltså 2-stegs aborter, efter V 12 och fram till V 22.
Barnmorskejobbets baksida..min hjärna säger att det är ok, men
mitt hjärta skriker NEJ...
Visst det finns barn som är så svårt sjuka så det inte klarar sig utanför
sin mammas mage, vilket gör en sen abort ok, för både mor och barn...
...men sen finns det faktiskt många som väljer att göra en sen abort
för barnet inte passar in i deras planering JUST DÅ, är det då ok?? Nja!
Idag fick jag se det jag fruktat för mest...ett aborterat foster i V 15...
en färdig liten, liten bebis, helt till synes frisk, men fick av någon
anledning jag inte vet växa klart och födas 25 veckor senare...
Kommer jag att fixa detta??? Har jag valt rätt?? Väger det goda över det onda??
Det är ju verkligen min dröm att bli barnmorska, men jag har inte den minsta lust
att ta livet av foster som faktiskt kan överleva.. (haft ett barn på dagis som var född
i vecka 22, alltså samma vecka som man får göra abort)
Jaja, jag har fått lite att fundera på, och just nu har jag vart med på ett kejsarsnitt
och en normal förlossning, men det är den där pyttelilla människan som etsat
sig fast....hoppas det släpper, vilket jag tror det kommer att göra också...jag måste bara
smälta detta...
God natt
Jo, jag lever!
Har bara inte haft sånt stort intresse för bloggar på sistone, inte för hela internet faktiskt..
HÖSTÅNGEST!!! Jag har alltid höstdepp, och denna höst är inte sämre, faktiskt sämst hittills...
...vart tog sommaren vägen? Jag missade den och det känns skitjobbigt!!
Iaf så har jag börjat min praktik på förlossningen/BB, och det är fantastiskt roligt, idag fick
jag följa en sååå duktig tjej, som kämpade hela dagen men blev tillslut snittad, som jag fick
vara med på, och det är ju heeelt otroligt!!
Milo, min spillevink mår också bra förutom att han är lite snuvig, haft huvudvärk och även kräkits för
ett par dagar sen...han har verkligen otur min gosse, han blir alltid smittad, klarar sig aldrig :((
Nu håller jag på att gäspa käkarna ur le....men jag återkommer...
HÖSTÅNGEST!!! Jag har alltid höstdepp, och denna höst är inte sämre, faktiskt sämst hittills...
...vart tog sommaren vägen? Jag missade den och det känns skitjobbigt!!
Iaf så har jag börjat min praktik på förlossningen/BB, och det är fantastiskt roligt, idag fick
jag följa en sååå duktig tjej, som kämpade hela dagen men blev tillslut snittad, som jag fick
vara med på, och det är ju heeelt otroligt!!
Milo, min spillevink mår också bra förutom att han är lite snuvig, haft huvudvärk och även kräkits för
ett par dagar sen...han har verkligen otur min gosse, han blir alltid smittad, klarar sig aldrig :((
Nu håller jag på att gäspa käkarna ur le....men jag återkommer...
