I HUVUDET PÅ ANNA

Oscar ber sin dagisfröken hjälpa honom att ta på sig sina stövlar innan han skall gå ut i kylan.

De är jättebesvärliga att ta på och fröken måste verkligen göra världens ansträngning för att utföra uppdraget.

När äntligen stövlarna sitter på så säger Oscar:
- De sitter på fel fot!
Fröken tror inte sina ögon när hon konstaterar att det är som Oscar säger, stövlarna sitter fel.

Hon drar som en dåre i 3 minuter för att ta av dem och börjar om med en super ansträngning för att sätta på dem igen...
Då säger Oscar:
- Det är inte mina stövlar!
Fröken andas djupt och lägger locket på känslorna för att inte skada lilla Oscar som tittar på henne med fiskblick.
- Ok, säger hon, vi tar av dem då! Och sätter igång med samma träning som tidigare.
- Varför sa du inte det tidigare? frågar hon när hon är klar. Oscar svarar då:
- Det är inte mina stövlar, dem är brorsans, men mamma vill att jag skall ha dem!
Fröken börjar gråta och, mycket behärskad fast bestämd, sätter hon på stövlarna för en tredje gång.

Sedan lyfter hon upp Oscar, sätter jackan på honom, halsduk och frågar:
- Var är dina vantar?
- Jag la dom i stövlarna...

När landstinget ger upp

År 2003 började vår resa att bli föräldrar, då gick vi på Läkarhuset i Gävle hos fantastiska gynläkaren Dr Bekuretsion då jag har något som heter PCO-s, vilket medför att jag i princip aldrig har egna ägglossningar.
3 år senare fick vi en efterlängtad liten son.
2007 började vi försöka igen med ett syskon till gossen och vi vände oss åter till Läkarhuset i Gävle och vi blev mottagen med öppna armar. Nu kallas det sekundär barnlöshet.
Efter några behandlingar att få egen ägglossning och ett missfall senare så beslutade vi oss för att gå vidare med IVF (provrör). Vi köpte ett tre pack via IVF kliniken i Falun för ca 44000:-. Av dessa tre försök samt två frysåterföringar så blev vi med barn 2 gånger, men det resulterade tyvärr i ytterligare två missfall.
År 2011 beslutade landstinget att lägga ner Läkarhuset för att själva ha den kompetens och empati för att ta emot denna patientgruppen, det var här det sprack för oss.
Gynekologi mottagningen i Hudiksvall har nu beslutat att inte lägga mer resurser eller pengar för att hjälpa oss, vilket betyder att vi måste vända oss till privata aktörer, MEN eftersom dom stängde Läkarhuset så är den närmaste för oss i Falun. Och under en behandlingsperiod som sträcker sig över ca två veckor så kan det bli upp mot 4-5 besök, det är ca 200 mil.
Det som gör oss mest besviken på landstinget är att dom anser sig ha rätten att leka Gud över våra liv och tycker sig inneha rättigheterna att lägga ner. Det borde vara vårt beslut, när vi inte orkar mer, när vi känner att det är nog.
Jag har ju en åkomma som gör mig så nära infertil som det går att komma, har inte jag rätt att bli behandlad? Dessutom kan obehandlad PCO leda till livmoder cancer, diabetes, hjärt och kärlsjukdomar...
Vi känner oss amputerad på det vi anser vara det viktigaste i livet - att få barn. Hade det gällt mitt ben hade jag fått alla resurser som finns för att få det jag vill ha, men nu gäller det ju "bara" två odugliga äggstockar och DET är inte så viktigt enligt Gyn i Hudiksvall.
Att lägga ner Läkarhuset i Gävle var det sämsta beslut som kunde tas för dessa patienter när det goda bemötandet och kompetensen på landstinget är ljusår från vad Dr Bekuretsion hade.

Anna & Rickard

Varsågod att kopiera och skicka in till tidningen!

Helvete...

http://open.spotify.com/track/0D4U9hV0MjGkSsINdNawaz

Äntligen föll några tårar... Trodde jag tappat alla känslor efter vägen...

TILL DIG
Written by Mauro Scocco
Sara Dawn Finer

Till dig
som ännu inte har nåt namn
du är bara en dröm
jag hoppas ska bli sann
Till dig
med all den kärlek jag vill ge
jag har väntat länge nu
känns som en evighet

Till dig

som jag hoppas jag får känna
ditt lilla huvud mot min arm
lilla stjärna utan namn
Innan åren springer bort
innan det är försent
jag är bara en bland
miljoner som längtar
jag vet tro mig jag vet

Till dig

som jag vill se växa upp
torka tårar från din kind
få dig att skratta
att vara still

Till dig

ett löfte som du får
jag lovar att älska dig
så mycket som det bara går

Jag drömde att vi var på ett jättehögt hustak, kändes som att det var i ett annat land. Taket hade inga staket, vi var där allihopa i familjen. Milo springer omkring och jag försöker få kontakt med honom för att berätta att det inte finns något staket och att det är jättehögt, han vill inte komma till mig utan tar fart och springer.... Och hoppar... Rakt ut från taket... Jag skriker allt jag kan.. Han hör inte...

Vad betyder detta? Håller jag honom för hårt?