långa armar
Ja ni, nu får man ställa kaffekoppen längre in på bordet, och ha småa "sättaihalsen" saker långt bort från vårt klåfinger Lilly :) Svårt att förstå att det lilla knytet blivit så så stor, fast fortfarande liten såklart, men det går nedrans fort alltså!Förkyld har och är snuttan sedan några dagar, nätterna är värst, svårt att amma och andas samtidigt! Glad är hon ändå och fattar väl inte att det är något hon ska sura övet :) Nu ska jag kika vidare på "fruarna" :)
5 månader
I morgon har lillan funnits hos oss i hela fem månader! Känns som hon föddes igår samtidigt som att hon alltid funnits! Älskade ongan!Jag blir nästan avundsjuk på mig själv för att jag har så fantastiska barn ♡ ;-)
om allt å ingenting
Helgen har varit otroligt rolig! I lördags stod vi på kyrkis och hade loppisbord. Detta med loppis får en att känna som man var 5 år igen och lekte kiosk, fast med RIKTIGA pengar :) Med de intjänade penningarna och (bara lite till) så drog jag, Sussa å Lilly till underBARA BARN mässan i söndags! Men åhhh om man hade haft obegränsat med pengar! Tänk va mycket fint jag hade köpt då!! Nästa gång ska jag ha sparat en buffert, så är det bara! I samma ofantligt stora byggnad var det två mässor till, nämligen hus och hem, samt bak och choklad mässa. Betalade vi 70 kr till så kunde man gå på alla, så det gjorde vi såklart :) Sen drog vi vidare till Kista gallerian, resan hem gick kl 20, så lilla donnan sov sig igenom bilresan liksom på vägen ner!Blev en riktigt Sussahelg - me like! Kul att se dig Linda L, oväntat men mycket trevligt :) Mina barn, fortfarande skumt att prata i pluralis angående mina avkommor, dom växer å frodas, ialla fall den lilla. Den stora har ju gått ner typ 4 kilo i sommar, smal som en sticka är han men nu har han en vinter att äta upp sig på, till näsya sommar då igen :) Värme, svettas, sommarspring, bad, dålig matlust, och studsmattehoppning har väl satt sina spår på gossen! Gossen med guldhjärtat ♡ Mammas kille, stora killen! Milo är den som gjort att jag varje dag under alla tuffa behandlingar, jobbiga missfall, ångesten och längtan, klivit upp och ändå kännt mig otroligt tacksam över det jag har! Han är den som fått mig skratta trots smärta i hjärta och själ, med honom har jag alltid ändå kännt mig hel. Han är min pusselbit, vi passar liksom ihop han och jag, som en pusselbit. Milo är klok, otroligt klok och empatisk. Jag kommer ihåg när han kanske var 3 år och jag gick på behandling med hormonsprutor, detta var såklart INGET vi hade berättat för honom. En kväll kom han ner med en leksaksspruta, lyfte på tröjan och låtsades spruta i magen, och sa, "lika som mamma göj". Jag frågade lite nyfiket "varför tror du mamma gör så?". Han svarar som den mest naturligaste sak i världen "föj att du ska få en bebis i magen" och avslutar med att ge mig en bamsekram...♡ Tänk vad dom vet, snappar upp och vi tror dom inte förstår!Milo, du är mitt syre!
