I HUVUDET PÅ ANNA

Jo, jag mår ganska hyfsat igen, man måste nog slå botten för att kunna simma mot ytan igen. Det enda positiva med att vara så långt ner man kan är att det bara finns en väg tillbaka, uppåt!

Och nu när jag inte har det att fokusera på så måste jag ju ha annat att göra för att få tiden att gå, och då är det hemmet som får sig en törn, jag vill möblera om, köpa nya saker (läs möbler), måla möbler, tapetsera...ja ni vet...men där sätter ju ekonomin stopp, för det är ju inte gratis att få barn om man inte kan!

Känner mig sorgsen att jag hela tiden måste bekräfta Milo när vi berättar att vi vill ha ett till barn, att vi ska vara glad att vi har honom, SOM OM VI INTE ÄR DET LIKSOM!! Får inte vi önska ett till barn? Har naturen sagt sitt nu? Bara för att inte vi kan få ett till barn så ska vi vara nöjd? MEN dom som får två eller fler barn på naturlig väg, för dom är det heeeelt ok att vilja ha fler barn än ett? Men vi ska vara nöjd, punkt. Även nu måste jag poängtera att jag är JÄTTE nöjd med min gosse, jag vill inte byta ut honom på något sätt, jag älskar honom mer än mitt liv, jag vill bara ha ett till...kan inte det accepteras? Milo har INGENTING med min syskonlängtan att göra, det handlar om mig och Rickard, ingen annan, vi vill bli föräldrar en gång till...

Och det mest sjuka är att jag måste skriva detta överhuvudtaget, för vilken flerbarns förälder måste det? Men det finns ju faktiskt uppenbart människor som tycker såhär, och det får stå för dom, men följ inte vår resa då, ni behöver inte stötta oss, lämna oss i fred...vi måste få sörja detta, detta är vår sorg, VÅR kamp...ingen annans..

Respektera våra beslut eller lämna oss i fred...

SÅ, nu har jag fått ur mig detta också..phu...

Ja, idag har vi grattat svrämor/farmor på födelsedagen, sen hälsade vi på fam Gudmor på vägen hem, och nu sitter vi och slappar i soffan...gött!

Ännu en dag går mot sitt slut, och den har vart helt ok, till och med en ganska bra dag! :)

Kram kram