....Har bara haft noll lust att involvera er i mitt liv, mest för att bespara er, inte för min skull. Jag är nog mer öppen än många andra är, och jag skiter i om hela enånger skulle läsa och gotta sig i våra problem, men VARSEGOD, diskutera över en kopp kaffe vettja!
Kan höra hur det låter...Har ni hört om Anna, ja men ni vet, hon den fär på röda byn, som är gift med Rickard, mamma till Milo...JAHA hooon, ja har ni hört att dom inte skottat av taket på garaget, FAST att dom fått en lapp i postlådan att alla ska göra det, jag har även hört att dom alltid kör ner bilen till ytterdörren trots att man faktiskt inte får det...MEN herregud, va säger du. Jo, vill du veta nåt mer? JA! Jag har sett att dom aldrig går ut med Milo, han sitter bara hemma, gööör aaaldrig nånting (FAKTISKT sagt av en dagisfröken)....Men visst är det väl den där Anna som inte kan få barn? JO det är det, visst är det väl hemskt att önska ett till barn när man redan har ett barn, kan hon inte vara nöjd med det, måste hon vara girig?...Visst har dom haft tre missfall också? JA, det har dom, och vet du, jag har hört att dom precis nyligen haft sitt fjärde missfall (tar en stor klunk av sitt kalla äckliga kaffe), ja, så går det om man önskar sig nåt för mycket, kan hon inte bara vara nöjd!? (Diskussionen övergår till att prata om någon annans stackars människoöde i vår lilla by).
Så äre...
Ja, livet i övrigt fnurrar på, jobbar mina nätter och suger ur all min lediga tid med knallhatt, kan han inte bara sluta växa nu? Måste barna bli stor? 7 år, SJU! Om lika många år har jag en fjååårtis i huset som har moppemursch och inte kan prata med samma stämma, mamma är bara en pengabörsch och kock. Jag NJUTER av tiden med min gosse, varje, varje dag. Barna har vi till låns, och det blir mer och mer tydligt!
Läste på familjeliv (Sveriges största bullshitforum) att man inte ska bada/duscha tillsammans med sin son efter att han fyllt sex år, ja som mamma alltså, och en dotter skulle alltså inte bada/duscha med sin pappa....Alltså va!? Jag och Milo badar minst en gång i veckan tillsammans, och jag har definitivt ingen baddräkt på mig i vårt badkar, är jag mongo som tycker det är ok? eller rent ut sagt perverst som en skribent på familjeliv skrev?? Är inte nakenhet normalt? Jag kan ju tycka att den som anser det vara perverst är sjukt äcklig i sina tankar, jag har då aldrig tänkt våra bad på det sättet, kvalitetstid om inte annat, en stund då det är bara jag och knatte då vi kan prata, slappa, lyssna på musik, leka...?
Senaste dagarna har jag babblat runt om hur bra immunförsvar jag har (vilket jag tror är anledningen till att dom små inte vill stanna kvar i min mage), jag har alltså vad jag tror för många mördarceller, som tar kål på allt främmande som kommer in i min kropp. Detta kan ses som något bra i de flesta fall, jag är typ ALDRIG sjuk, var 5 år sedan jag hade en ynka förkylning, feber har jag väl vart 10:onde år...Ja, men i alla fall, så har jag nu sketaont i halsen, ont i kroppen och knoppen , har dom gett upp dom där T-cellerna, hade ni inte kunnat kapitulera för typ tre veckor sedan? NÄÄRÅÅ, Nu tyckte dom det var smart att släppa in lite förkylningsbaskelusker i kroppen, för DET blir man ju glad av. Kan hon ALDRIG vara nöjd den där Anna? Först vill hon inte ha sånt där bra immunförsvar och när det sedan ger upp lite så blir hon sur över det! JA det blir jag!
Jävla mördarceller, skit på er, fast då får jag skiten I mig....men det skiter jag i!
Jag lever, jag andas, och jag är fullt fungerande utan mentala problem, bara så ni vet... För i övrigt är jag väldigt nöjd med mitt liv, skulle väl kunna tänka mig ett nytt hus, ny garderob, förlora både ett och annat kilo, köpa ny säng, skapa världsfred och ge mat till världens svältande barn...men annars så, jao, helt ok! :)
Hoppas ni läser med glimten i ögat ett öppet sinne!
.
