Alltså min unge!
Jag blir lika förvånad över Milos goda hjärta varje dag..var med honom igår på hans dans och på vägen till bilen efteråt så kändes det som mitt bäcken splittrades i tusen bitar så jag helt enkelt skrek till och var på väg att ramla. Milo släppte det han hade i händerna och försökte stötta upp mig, den där lilla 25 kilos killen stöttar upp sin valross till morsa.Sen höll han min hand stenhårt tills vi satt i bilen.Jag satt i mörkret i bilen och grät elefant tårar i min tystnad över Milos godhet och även min smärta..På kvällen hemma innan nattning så kramade jag Milo och tackade honom för hans gärning och berättade hur fantastisk han är och pojken säger då,"mamma, jag skulle alltid ta emot dig om du ramlade"Älskade unge, jag kan bara säga "Detsamma"..
Kommentarer
Trackback
