I HUVUDET PÅ ANNA

Känns som jag lever i en bubbla,
och våga inte ens tänka tanken att
göra så den spricker, för just nu vill
jag stanna här i min bubbla och låtsas att
allt är bra.

Standardfras: Hur är det?
Jag: Bra!

Tänk om jag skulle säga hur jag egentligen mår,
det är bara så enkelt att säga, bra...för då kan
man börja prata om något annat. Vill inte tänka
på det, eller rättare sagt, jag vågar inte tänka
på det, för då kanske min bubbla spricker, och
vad kommer att hända då?

Så detta är sanningen:

Standardfras: Hur mår du?
Jag: SKIT! Jag känner en enorm tomhet och hopplöshet.

MEN jag kommer fortsätta säga bra, för det är den enklaste utvägen....

Milo, min Milo, det är han som håller mig uppe, det är han sprider glädje, det är han som gör att jag orkar börja om, igen, och igen och igen....

Han är mitt solsken helt enkelt, jag är så otroligt lycklig över att han finns vid min sida, det är nu jag verkligen fattar vilket mirakel han är!!

Mitt solsken som just nu har vattkoppor, feber och förkylning...så han sprider mest åskmoln nu, så då måste jag vara hans solsken så han mår liiite bättre. :)

Nu tänker jag bara bjussa på bilder, och sluta häva ur mig en massa skit....jag sa ju det mr Winblad von Walter! ;)

Gullungar! Milo och Siri...även Rickard skymtas där bakom ;)

Provar mammas löshår! Förstår ni vad jag menar med att sorgerna glöms när man umgås med denna härliga unge!

Den här bjussar jag på...

Lycklig grabb på väg att träffa IDOLEN AMY DIAMOND!

Finn 1 fel!! (Tips inte tjej, och inte över 8 år)

Och här vi HENNE!

Tyvärr fick jag inget kort på dom tillsammans, han blev lite blyg efter han gett henne en bamsekram!



SötSiri!










Kan ni fatta att detta  bara är drygt 2 månader sen!!!

Nu är sandlådan fylld, studsmattan på plats och utemöblerna
har fått sig en putsning!

HÖRNI, DET ÄR VÅR!!!!

Hej Svej!

Måndagmorgon, och jag väntar på att gå till dagis med Milo
för att sen blåsa till Gävle för metodövning på eftermiddagen.

Jag har NOLL inspiration till något...är bara så less på allt,
inget går som jag vill, bara massa motgångar hela, hela tiden.
Skulle vara gött med lite medlut ett tag om så bara för
en dag.

Brukar kalla mig för det genetiska misstaget i familjen,
och nu känns det ännu tydligare....

Bla...*ruskar av mig lite bitterhet*

Milo var och tittade på sin STORA idol Amy Diamond
i lördags, han var ju helt lyrisk...ska lägga in bilder
sen. När det var dags för signering så sprang han raka
vägen fram och gav henne en stor kram, Amy blev alldeles
paff ;) Men sen blev han så generad så han vågade inte
gå fram igen, så jag fick inget kort på de två tillsammans,
men han har ju en signerad skiva, och det är inte fy skam
om man är 4 år!!

Nu ska jag dyka in i garderoberna och hitta kläder till både
mig och Milo...

Ha de

Kram