I HUVUDET PÅ ANNA

Kanske ska slänga in ett blogginlägg nu innan jag ska iväg
på seminarie på eftermiddagen!

Varför har jag blivit så dålig att blogga?? Vette faan,
känns som att ni inte är så intresserad av vad jag
har ätit till middag, eller vad jag gjort i skolan...för det
är ju bara det som händer just nu..

Fick träffa lilla Siri i måndags, åhhh gud va härligt det var
att hålla henne i armarna, känns så overkligt att nu är
hon här liksom, och vi är så glada allihopa!!

Sötisar!

Snart November, och vad jag tycker om det är bläääääääääääää....

Vill inte ha vinter, vill inte ha snö, vill inte ha kyla.....

Nä, jag måste flytta, finns inge annat, jag kan ju inte ha ångest/panik varje höst! Vill ha värme och sol, Fast de månader som är helt klart sämst är Jan-Feb-Mars (med undantag för den 25 januari såklart) då är det ju så där kallt att näsan klibbar ihop och stora immoln när man andas, hua..fy, usch...för att inte prata om att skrapa bilrutor, ni vet när det sitter så hårt på rutan att det bara INTE går bort....

Nu ska jag inte klaga nå mer över det, bara att ta det som en man? Kvinna?

Kanske man skulle plocka lite i hemmet innan det är dags att fara.

Kram och ha en bra dag!

...är en dag att minnas, idag kom en vacker liten sessa till världen!

Ni har vart så duktiga, mamma och pappa, helt otroligt duktiga!

Nu längtar jag till man får se underverket.

Är så lycklig för er!

Kram

Nu är jag trött på denna Anna, nu vill jag tillbaka till mig själv igen!!
Och snart så hoppas jag att jag är det också!
Jag har blivit känslomässigt störd, känner inget, helt tomt....

Har väl inte så mycket att förtälja, helgen har gått i lugnets tecken,
vilket var bra eftersom jag somnat och vaknat med huvudvärk
hela helgen :(

Jag bjussar på pics i stället....

Och jag väntar fortfarande på bebis....suck...

Milo med sin Andreas

Han ser mer beskedlig ut än vad han är, men han är utan tvekan

den sötaste och finaste pojke som finns!!!

Med smycken, skola, man, barn, hem, sova. äta....så blir det inte mycket tid över som ni kan se!

MEN för att göra en liten update så ser listan ut så här på saker att göra :

- Vintra husvagnen
- Ta ner studsmattan
- Plocka undan på gården
- Tvätta av en MASSA tvätt (tack vare mannen i huset)
- Vinterstäda inne
- Leka en hel dag med min son
- Vila

Ja, listan kan göras lång och några måsten är ju klar iaf!

Nästa helg ska jag på silversmides kurs på medborgarskolan, fredag, lördag och söndag.
Det ska bli jättekul och JÄTTE nyttigt!

Nu väntar vi på bebis, dock inte vår bebis utan Anneli och Christers bebis, VÄLKOMMEN ut, nu är det dags för det du där inne, vi längtar efter dig, särskilt Milo, han frågar varje dag om bebisen är ute!!

Nu ska jag nanna så kanske, kanske, kanske man kan få ett sms i natt om att bebbe är på väg!

Kraaam


 
Vintringen av husvagnen blev lite provisorisk i vinter, nämligen stoppad i en
fryspåse... ;D Nästa vinter ska den bonas in lite bättre!



Leker i lekparken nedanför vårt hus.
     

jag som hållt mig på avstånd, och helt plötsligt så är det där och flåsar mig i nacken, vill skala av mig skinnet och lämna ifrån mig det. Framställer mig som stark och accepterande och när verkligheten hinner ikapp kommer paniken krypandes, några snabba hjärtdunk och ångesten är på sin plats... Visst, jag fixar livet, jag kliver upp varje dag, gör det jag ska, men det är det eviga flåsandet som gör mig galen, kan jag bara få vara i fred, kan jag bara vara jag? Hur är jag egentligen? Skulle vara skoj att träffa den där Anna igen som jag vet finns därinne, för hon visar sig ibland, och då minns jag hur härligt det skulle kunna vara, hur bra det faktiskt kan vara!

Milo, min solstråle, han gör verkligen livet värt att leva, han får mig att inse allt vackert som finns, han kan även göra mig stortokig, och även det är känslor, positiva känslor såklart!

Pjah, livet är inte så tokigt, men jag verkligen längtar tills allt är över och jag accepterat "på riktigt", för den där Anna hon kan vara rätt så rolig i mellan åt, och det ska jag allt visa er!! ;) Va fan det är ju nu jag lever, inte sen, det är just nu...
....livet KAN inte vänta!






Hej svej

Inte nog med att man måste se de vackra gröna bladen ruttna och ramla av träden, eller börja skrapa de förbannade bilrutorna på morgonen, för att inte prata om mörkret, så måste man varje skithöst gå och bli förkyld, som om man inte är deppad nog!!!! Måste jag berätta att jag inte gillar hösten???

Ja, så jag missar mina två sista dagar på praktiken pga denna förkylning och det känns riktigt tråkigt, det är två viktiga dagar då jag lär mig massor!!! På måndag är det skolbänken som gäller igen och det känns väl sisådär, har ingen som hellst lust med det nu när man fått smak på yrket, men jag kan väl knappast påstå att jag är fulllärd så det är bara att stå ut i ett par år (läs 4,5) till innan man är klar barnmorska, och det betyder att min lillskit kommer vara hela 8 år när jag är klar, huga!!

O herregud, jag nyser så tårarna sprutar...det finns inget slut på snorfloden...och när kommer smaken och hörseln tillbaka??

Nä, men jag lever och har det i övrigt helt ok, går igenom det mest påfrestande jag någonsin gått igenom, men det som inte dödar stärker, eller hur!?



Tack och gokväll