Kanske dags....

....för ett inlägg!

sommaren är på intågande,
på både ont och gott...hatar insekter...

Jag kan väl lika gärna skriva anledningen
som har gjort mig väldigt ledsen och
anledningen var att vi har fått ännu ett missfall...

På tredje återinförandet, men på andra IVF:en så fick
vi äntligen vårt efterlängtade plus, vi fick vara glad i
två veckor precis, då vårt decembermirakel bestämde
att komma till oss vid ett senare tillfälle, för det är så jag
nu i efterhand tänker att det fungerar, någonting gjorde
att det lilla valde att lämna oss nu, men att den återkommer
sen.....jag skulle kunna tänka (och det har jag gjort) att det
är ren jävla otur, och det är det också såklart...men lyckan
kommer, inte bara just nu...

Så det tog oss ganska precis 2 år från förra missfallet att bli
med barn igen, självklart tänker jag med fasa att det kanske
kommer ta samma tid igen eller kanske till och med längre tid,
men det kan bara tiden visa.

MEN jag blir förbannad på tanken att ge oss den ultimata lyckan
att få vänta Milos lilla syskon, och sen bara rycka bort mattan under våra fötter
med ett hånflin...för det är så det känns...

Varför ska det vara så förbannat svårt?? Varför föddes jag inte utan en arm eller
ben, hellre det än att vara en halv kvinna som inte ens kan göra ett barn hemma
i sin egen sänghalm!

Under månaderna, åren vi kämpar så inser vi mer och mer vilket
fantastiskt mirakel Milo är, att han finns och kom till precis oss
är en lycka för stor att beskriva i ord.

Nu har vi två stjärnor som glänser lite extra starkt för oss
uppe på himlen...

Vi saknar drömmen om dig vår lilla julklapp!

Men, livet går vidare och även om såren inte läkt ens från förra
gången det hände så finns där fortfarande en ynka liten strimma
hopp att lyckan ska skina på oss igen!

För tillfället är allt som har med IVF lagt på hyllan, vi orkar helt enkelt inge mer
just nu...äggplock, embryoåterföring, spermieprov, Vaginala ultraljud, sprutor,
hormoner, nässpray, resor till Falun/Gävle....vi får se om vi tar upp den resan
igen helt enkelt...just nu vågar vi inte ens försöka, för skulle vi verkligen orka resa
oss OM det händer igen?!

Så, nu vet ni, lilla skaran som kikar in här varför inte humöret varit på topp, varför
vi är dåliga på att höra av oss, varför vi inte klappar på gravidmagar och riktigtr glädjs just nu.

Vi är INTE bitter, vi önskar ingen annan samma situation som oss, det gör bara så
jäkla ont...

Sov sött, för det gör mina grabbar redan och snart jag! ;)






Denna fantastiska unge är ren och skär LYCKA rakt in i hjärtat!

Jag älskar är för litet att beskriva den riktiga känslan som sitter
där inne...jag lägger till, stjärnstopp....

Kommentarer
Postat av: Erika

Jag har haft mina små aningar om att det har varit på detta sätt, men har inte velat fråga! Dels för att jag tycker det är påträngade från min sida dels pga den situation jag själv är i och att det är erat privatliv och det ska accepteras. Tårarna svider innanför mina ögonlock när jag läser ditt inlägg. Varför ska det vara så orättvist och varför kan jag inte hjälpa!! Ibland kommer det upp känslor som gör att jag nästa skäms när vi är tillsammans fast jag vet att det är fel att känna så, men det kan inte hjälpas när jag vet hur lätt jag har det å hur svårt det är för dig!! Är det ngn jag önskar all lycka och mirakel så är det du......många kramar//Erika

2010-05-24 @ 10:33:51
Postat av: mommo

Kan bara skriva....KRAM....

2010-05-25 @ 21:22:49
Postat av: Jenny Johrin

Vet inte vad jag ska skriva, finns inga rätta ord. Mina tankar och hjärta finns hos er. Kramar!

2010-05-26 @ 14:46:07
Postat av: Anonym

Har inte läst din blogg på länge.... Men hade oxå mina misstankar om vad som hänt... Vet inte vad jag ska skriva jag heller, Men du vet vad jag tycker hoppas jag! tycker bara att allt är så sjukt orättvist............. Tänker på er ofta ska ni veta!! Massa kramar från mig/oss Till dig/er. Bara att höra av er när ni har lust/ork att ses, vi saknar er och Denise vill väldigt gärna leka med underbara Milo.

2010-05-28 @ 19:44:24
Postat av: Linda

Visst är det skönt att man har en i alla fall när sådant här händer. Det suger verkligen... Men besvikelsen blir så stor trots att man har världens bästa redan!!!



Kram kram

2010-05-30 @ 20:42:31
Postat av: Anna M

Tusen tack för era fina kommentarer, det värmer mitt för tillfället trasiga hjärta!



Kramar till er alla!!!



2010-05-31 @ 00:05:00
URL: http://annamodin.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0