I HUVUDET PÅ ANNA

Ja, så kan man bli kallad! Det kanske inte låter så trovärdigt till
pensionärerna eller just ja, brukarna...NÄ faktiskt heter det KUNDER nu...
Det är kul, jag lär mig massor om olika läkemedel, och det är
ju toppen, men jag tycker det är tråkigt av den anledningen att kunderna
blir (oftast) inte bättre!! Dom går inte hem efter ett tag friska, det enda sätt
dom kommer ut är med fötterna först, och det känns som man kämpar mot,
ja vadå, döden? Som kommer ändå när som hellst....ja visst så är det för alla andra
också...man vet aldrig när döden knackar på, men är man 85+++, så är den närmare
liksom....däremot accepterar jag bättre ett dödsfall på ett äldreboende än vad jag
skulle göra på en "vanlig" avdelning på sjukhuset där yngre människor får
avsluta sitt liv i alldeles för tidigt i alla olika sjukdomar/olyckor...

Skulle verkligen villa jobba med det friska hos människan, förebygga sjukdom...
...men hoppsan, då blev jobbutbudet väldigt litet helt plötsligt...
Jag vet iaf att jag vill i framtiden jobba inom gynekologi, alltså, barnmorska,
fertilitet, gynsköterska...etc etc...kvinnans kropp är intressant, det är bara så...
och det har nog med min bakgrund att göra, samt att jag faktiskt kan väldigt
mycket inom gynekologi, det är spännande helt enkelt! :)

Tankarna har väl med att göra att jag bara har en termin kvar, sen är jag KLAR..
helt sjukt, det känns som ett skämt, vad kan jag då liksom?? Hur många stackare ska
jag ta död på?? haha...nä, men det känns bara overkligt att jag ska fixa saker på egen
hand, utan handledare som jag kan fråga HELA tiden!

Över till något helt annat, är att vi beslutat att sälja huset, och det är en B E F R I E L S E ! ! !
Huset finns på hemnet.se innan helgen! Vi är intresserad av ett hus i Njutånger, men det är
dyrt och inget är säkert, blir det budgivning är vi ute ur spelet på en gång...lika så om vi inte
får vårt hus sålt....vilket jag tror kan bli det största problemet.... Men bara att ha tagit steget är
helt fantastiskt!! Blir väl lägenhet tills vi hittat det vi vill annars då! Så det finns lite spänning
i livet igen och det gillas skarpt... jag har nog zigenareblod i mig, som har svårt att stanna på
samma ställe en längre stund utan att bli rastlös!

Och tänkte faktiskt öppna bloggen igen, så välkomna nya läsare...här skrivs det fruktansvärt sällan,
och jag skriver om hemskt ointressanta saker ;P Bara så ni vet :))



Herr och Fru Winblad von Walter! Och lillskrutten Albin såklart!
 
Som vanligt är ju bilduppladdningen segast i världen på blogg.se så
ni får nöja er med en bild på detta fina brudpar :))

Tjarå!