jaja
Måste väl slänga in ett inlägg.. inte minst av den anledningen att det måste väl finnas nåt ord nedskrivet om Milos kommande syskon..graviditetsvecka 27 är jag nu inne i.. och hur mycket jag längtar och älskar lillpyret i magen så är det INTE roligt att vara gravid... jag vill vill vill verkligen INTE klaga då det är sååå efterlängtat litet gryn.. men min kropp gillar inte graviditet tyvärr.. Och jag kan med lätthet påstå att detta har varit den mest psykiskt jobbiga tid i hela mitt liv..trots alla andra utmaningar och svårigheter vi gått igenom så har detta varit det jobbigaste utan tvekan. Oron och utebliven glädje.. kommer det komma ut en liten människa? är det på riktigt eller kommer denna människa tas ifrån mig? orkar man det? vågar inte vara glad för jag kommer inte orka en förlust om jag verkligen varit glad och förväntansfull... vill inte ha dig där på insidan, vill ha dig på utsidan.. vill ha kontroll.. nu har jag inte det.. Är avundsjuk på dessa gravida som går på rosa moln... men fattar dom inte hur skört det lilla livet är? eller tänker dom inte på det? jag vill inte heller tänka på det, MEN det gör jag, HELA TIDEN! Jag älskar dig till döds men jag vågar inte glädjas över dig... Samvetet gnager.. detta är ju min största dröm..ge Milo ett syskon.. var glad för i helv**e... Ja typ så där har jag det, foglossningar, viktuppgång och halsbränna är enkla graviditetsbesvär i jämförelse med det krig som utspelar sig i mitt huvud...
Kommentarer
Trackback
