Jag känner en extrem oro inför förlossningen jag har framför mig, det GÖR ju ont att föda barn liksom.. Vattnet gick vid 10.30 på morgonen, helt oväntat i V 37+2, hade inte haft några förvärkar alls. Ringde förlossningen som bad oss ta det lugnt och äta frukost för att sen komma in på en koll. Vid 12 var vi väl där ungefär och faktiskt minns jag inte riktigt vad vi gjorde där då, men jag hade inte fått några värkar så vi fick åka hem, detta var en onsdag och om det inte startat av sig själv så skulle jag sättas igång på fredag. Rickard skulle jobba kväll så vi åkte in på hans jobb för att förbereda att han eventuellt inte skulle komma, sen åkte vi och handlade mat att lägga i frysen, tänkte att vi inte ville lägga tid på matlagning. Vi åkte också förbi Mc donalds, minns att jag köpte mc feast fullkorn ;)Väl hemma när vi satt oss för att äta började det mola i ryggen så Rickard satt bakom och masserade medans jag åt. Hoppade därefter in i duschen, klockan kanske var vid 14.30. Duschade länge i hett vatten, värkarna kom ofta och jag fick hålla mig i duschstången. Klockan var väl 15.30 när jag inte pallade att stå upprätt längre och ville in till förlossningen igen, Rickard ringde och sa att vi var på väg eftersom jag flåsade mig igenom en värk som inte slutade förrens Milo var ute. ..På förlossningen igen så fick jag läggas i CTG i vilket som kändes som en evighet, dom tyckte sig inte registrera några värkar, vilket jag tyckte var hemskt konstigt eftersom jag inte hade några uppehåll mellan värkarna. Tillslut fick jag ett rum, fick den fina skjortan och långstrumporna, detta fick Rickard klä på mig minns jag ;) Jag var öppen ynka 3 cm... kl 16.30-17 var väl tiden då. Rickard frågade BM om man kan räkna 1 cm i timmen och det kunde stämma sa BM om man var försföderska... hade jag haft en pistol då hade jag nog skjutit mig själv... Jag mådde illa och kräktes, nog därför jag minns så tydligt vad jag köpte på mc donalds...Vid 18-18.30 fick jag EDA, kan ha varit vid 19 också.. det var det bästa val jag gjort i hela mitt liv, i ungefär 30 min fick jag njuta av den...sen kom trycket...trycket som inte går att beskriva med ord.. jag var då öppen 9 cm men BM kumde trycka bort den sista centimetern.. kl 19.40 började jag krysta, åh fy fan.. the ring of fire är inte bara en låttitel det är sanningens ord... men 19.49 låg det en liten, liten kille på min mage, det var över!! Trodde jag.. då skulle underlivet genomgå en inspektion och moderkakan tryckas ut. Usch, efter en skördetröska som gått igenom puppan vill man liksom vara ifred där nere.. Men min puppa fick ett A och inga stygn så jag var väl nöjd ändå. Det kan låtas som förlossningen gick snabbt och bra. Men när det går snabbt och man öppnas snabbt så hinns det liksom inte med att vila mellan värkarna, det var inga värkar, det var EN väldigt lååång värk.. Men jag vet att det är värt varenda smärta i världen när liten är här men jag är ändå nervös inför det som komma skall.. det gör så förbannat ont, och tiden efter med läkning (läs kissa å bajsa), avslag, och onda tuttar kommer också som ett brev på posten.
