allt händer av en anledning

Det sägs ju så, att allt händer av en anledning... att vi tex måsta igenom alla år av barnförsök och alla missfall för att tillslut få världens bästa Lilly...men kan man glömma? Hur lägger man det bakom sig, när man aldrig bearbetat det? Det kommer alltid att ligga i min ryggsäck såklart men jag vill helst inte ha det framför näsan.. 

Jag har känt livet rinna ur mig 6 gånger, bokstavligt alltså. Jag har sett små embryon på bindan eller i toaletten, mina bebisar som jag hade hunnit bygga en framtid med.. Jag KASTADE bort dom! Så sjuk i huvudet är man just då... men vad skulle man gjort då? 

Jag försöker framstå som att detta inte gjort mig något, rycker på axlarna åt det... men inte för att vara stark, utan för att inte bryta ihop totalt. 

Detta är väl ett slags bearbetning, skriva, skriva och skriva..sätta ord på känslor jag inte vågat rört vid. 

Muren ska brytas ner, den jag byggt upp för att skydda mig själv. Men jag tar en tegelsten i taget.. 

Din största sorg är inte större än min största sorg.. 

So lång 😍


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0