Sommarmånad
Juni är här! Maj är och har alltid varit min absoluta favoritmånad, då har vi hela sommaren framför oss :) Nu börjar ju redan paniken krypa sig på, efter midsommar blir det mörkare igen... och när folk säger, "nu är det bara ett halvår till jul" då vill jag typ dö... ;) I år blev maj ännu bättre, då lillan kom till oss ♡Hon växer så det knakar...ordagrant..hennes knän knakar så in i bomben, men det var normalt enligt BVC. Hon vägde 3,8 kg i fredags och var nu 53 cm lång :) Så mycket kärlek som ryms i den lilla kroppen! 
♡ världens bästa storebror har donnan fått ♡
Dagar
Dagarna går fort, lillan har hittills varit exemplarisk med att ammas var tredje timme och sova där i mellan :) vet att det kan komma å ändras precis när som helst, så vi njuter i fulla muggar! vår lilla söthöna ♡ Glömde skriva att hon vägde 3630 gr och var 50 cm lång när hon gjorde sin entré, vägde 3300 två dagar senare och igår hade hon gått upp till 3500 :) Jag har nu två barn, JAG har TVÅ barn, tänk vad lyckligt lottad jag är!! ♡♡
140514 Dagen D
vaknade kl 02 på natten av magknip, måsta springa några vepor på toaletten, redan nu började jag ana ugglor i mossen efter 9 månaders förstoppning. Snart därefter börjar det mola bra i magen och rygg, dessa smärtor kände jag visst igen. Låg i soffan och började klocka och jo visst, det onda kom med 4-6 minuters mellanrum. Låg för mig själv till att klockan var runt 04, bestämde mig för att väcka pojkarna utifall det skulle ta fart rejält, ville inte att Milo skulle vara hemma och se det. Rickard skjutsade yrvaken den blivande storebrodern till sin mormor. Vid 5 - 5.30 åkte vi in till förlossningen, inte jättestarka värkar men ville ändå kollas upp eftersom det gick ganska fort med Milo.. Fick ligga länge i CTG i undersökningsrummet, inte nån riktigt kläm i värkarna och bara öppen 2 cm.. vi beslutade att åka hem igen, jag vill inte vara längre än nödvändigt på sjukhuset liksom. Vi var väl hemma igen kring 10, satte mig för att se slutet på days, och jag känner då hur huvudet på bebisen borras ner samtidigt som jag hör ett "kluck". Ropar på Rickard att nu går nog vattnet, han kommer med en handduk så jag hinner resa mig från soffan och då säger det splasch! Efter det slår en värkbomb ner i kroppen, ställer mig i duschen men det blir bara värre å värre.. Vi åker in igen och blir inskriven 11.15. Jag säger till BM redan i korridoren när vi kommer att jag ska ha EDA, och en säng, inte en brits i ett undersökningsrum! Får genast börja andas lustgas och värkarna är utom denna värld! När BM säger att jag är öppen 4 cm så blir jag bedrövad och menar att man har bara inte så här ont på enbart 4 cm.. Hon känner bara typ 10 min senare och då är siffran 8 cm. Aha liksom... Narkosläkaren kommer och jag tror EDAN är lagd vid 12, det gör nu helt sjukt ont och trycket ner är som en explosion. Tycker jag vill trycka men det är tydlugen nån liten kant kvar, nu står det även en läkare i rummet som gör mig ganska nervös.. 12.21 börjar jag krysta enligt papperet, det tisslas och tasslas mellan BM och läkaren och jag frågar hela tiden om bebisen mår bra och jag får svaret ja på det varje gång. Men vi fattar väl att det är nåt, en läkare brukar inte vara med när man föder barn i vanliga fall... jag upplever krystningen som mycket plågsammare och jobbigare denna gång och vill inte gärna trycka på. Ser att dom börjar bli otåliga, till och med doktorn ryter att jag måste ta i! BM börjar dra upp stora sprutor som hon sen sticker mig med rakt upp i puppan, fick inte veta varför, och just då hade jag nog kunnat ge henne en spark i ansiktet. I alla fall bestämmer jag mig för att trycka ut den där ungen och tar i för kung och fosterland och med en slurp ligger det nu en bebis på magen, lite chockartat måste jag medge.. klockan är nu 12.33.Rickard hinner se att det är en liten tös, och utbrister "det blev en flicka", sen står han själv som en liten flicka och gråter i en timme.. Jag ligger och blir sydd, och det gick faktiskt bra med tanke på min rädsla att spricka. lite omskakade blir vi tillslut lämnade i fred med lilltjejen. Vi ringer en kille ich berättar att han blivit storebror som inom en halvtimme står i dörröppningen för att se om han fått en bror eller syster. Han kikar under täcket och tror först att det är en kille men ser sen att det inte fanns nån snopp, han lutar sig över bebisen och viskar "hej Lilly", så var även en storebror född ♡Nu börjar vi fundera över vad som hänt, doktorn, sprutorna, mådde inte bebisen bra under förlossningen?BM pratared oss när vi kommer in på BB och hon förklarar att bebisens hjärtljud blev väldigt låga under värkarna, och att hon å doktorn bestämde för att lägga en bäckenbotten bedövning utifall bebisen måsta ut fort och då med nåt instrument tex sugklocka. Tydlugen hade hon navelsträngen runt halsen och vid varje värk drogs den åt och stoppade syretillförseln. MEN va jag hade uppskattat att få veta det när jag låg där, det var sjukt stressande att förstå att nåt var fel men när jag frågade så var ju allt bra.. Nu är Lilly 4 dagar ung och mår toppen, de första 3 dygnen så sov hon inget och bara skrek efter mat. Men nu har mjölken runnit till så hon sover mest hela tiden :) Hon är otroligt söt och vi är så lyckliga att hon finns här hos oss och att graviditet och förlossning är över. Ordet lycka är för litet för att beskriva känslorna ♡ ♡ Lilly Edith Emmeline Modin ♡Vi älskar dig stjärnstopp, välkommen till oss "lillhöna" 
Övertid
Det enda som hänt efter gårdagens misshandel av livmodertappen är att vad jag tror är delar av slemproppen som släpper...och det betyder väl egentligen...ingenting...Jag spenderar en hel del tid på familjeliv, i deras forum där jag läser olika trådar om graviditet. Jag är förvånad över hur många trådar det finns om önskningar av kön, då speciellt önskan att få en flicka. Jag har ju fått frågan en hel del gånger själv om vad jag önskar... och jag önskar mig ett barn, snopp eller snippa spelar överhuvudtaget ingen roll alls. Skulle jag önska ett kön så skulle jag definitivt göra ett könsUL för jag skulle inte klara av att känna en viss besvikelse vid förlossningen, även om det bara skulle vara för 1 sekund. Jag har ju en superfin gosse, så varför skulle jag inte vilja ha en till son liksom? Och en flicka skulle oxå vara kul, det spelar ingen roll!! Känner bara en hel del irritation över dessa önskningar hit å dit.. jag längtar iaf så jag håller på att bli tokig över att få träffa MITT BARN ♡♡Har ni haft någon önskan? och av vilken anledning? nä nu tycker jag att vi föder lite barn, eller hur!!
due date
12 Maj är här! men det är inte bebis!Har varit in på spec MVC idag, har mätt fostervattenmängd samt flöde i navelsträng, allt var bara fint. Fick ligga i CTG i en timme på en väldigt hård brits, trodde jag skulle gå av! Det gjordes även en hinnsvepning, helt omogen livmodertapp, inte redo för att föda barn med andra ord.. hon fick iaf med tvång in ett finger och rörde runt inne hos bäs för att frisätta lite hormoner, hoppas det gav någon verkan iaf, för det var inte speciellt skönt! Nåväl, ny tid nästa måndag och då ska den ut, vräkning big time! Jag hoppas det startar av sig själv nu under veckan då jag helst inte vill bli igångsatt.. So long
Fredag
Äntligen fredag!! shit vilken tung vecka att kliva upp med Knatte på mornarna.. fysisk tung alltså.. Jag har till och med sovit efter att han åkt iväg med taxin säkert 3 ggr i veckan, det händer typ aldrig! Igår molade det i rygg och mage, inte idag.. hur skräckinjagande en förlossning nu känns så vill jag att den är över, jag vill ha lämnat BB och sitta hemma med bebisen, jag vet att den måste ut liksom.. så den kan väl lika gärna komma nu då.. dra av det sablans plåstret fort istället för att gruvas ännu mera!Idag är det utvecklingssamtal på skolan med Milo, ska bli kul faktiskt, hans tid i första klass har ju varit en otrolig tid att fått följa. Han läser nu nästan fläckfritt, han kunde ju inte ens alla bokstäver i höstas :) Han räknar plus och minus utan problem :) Min guldgosse ♡ som jag älskar den killen!! Nu längtar vi alla efter en långt och härligt sommarlov. 
Milos förlossning
Jag känner en extrem oro inför förlossningen jag har framför mig, det GÖR ju ont att föda barn liksom.. Vattnet gick vid 10.30 på morgonen, helt oväntat i V 37+2, hade inte haft några förvärkar alls. Ringde förlossningen som bad oss ta det lugnt och äta frukost för att sen komma in på en koll. Vid 12 var vi väl där ungefär och faktiskt minns jag inte riktigt vad vi gjorde där då, men jag hade inte fått några värkar så vi fick åka hem, detta var en onsdag och om det inte startat av sig själv så skulle jag sättas igång på fredag. Rickard skulle jobba kväll så vi åkte in på hans jobb för att förbereda att han eventuellt inte skulle komma, sen åkte vi och handlade mat att lägga i frysen, tänkte att vi inte ville lägga tid på matlagning. Vi åkte också förbi Mc donalds, minns att jag köpte mc feast fullkorn ;)Väl hemma när vi satt oss för att äta började det mola i ryggen så Rickard satt bakom och masserade medans jag åt. Hoppade därefter in i duschen, klockan kanske var vid 14.30. Duschade länge i hett vatten, värkarna kom ofta och jag fick hålla mig i duschstången. Klockan var väl 15.30 när jag inte pallade att stå upprätt längre och ville in till förlossningen igen, Rickard ringde och sa att vi var på väg eftersom jag flåsade mig igenom en värk som inte slutade förrens Milo var ute. ..På förlossningen igen så fick jag läggas i CTG i vilket som kändes som en evighet, dom tyckte sig inte registrera några värkar, vilket jag tyckte var hemskt konstigt eftersom jag inte hade några uppehåll mellan värkarna. Tillslut fick jag ett rum, fick den fina skjortan och långstrumporna, detta fick Rickard klä på mig minns jag ;) Jag var öppen ynka 3 cm... kl 16.30-17 var väl tiden då. Rickard frågade BM om man kan räkna 1 cm i timmen och det kunde stämma sa BM om man var försföderska... hade jag haft en pistol då hade jag nog skjutit mig själv... Jag mådde illa och kräktes, nog därför jag minns så tydligt vad jag köpte på mc donalds...Vid 18-18.30 fick jag EDA, kan ha varit vid 19 också.. det var det bästa val jag gjort i hela mitt liv, i ungefär 30 min fick jag njuta av den...sen kom trycket...trycket som inte går att beskriva med ord.. jag var då öppen 9 cm men BM kumde trycka bort den sista centimetern.. kl 19.40 började jag krysta, åh fy fan.. the ring of fire är inte bara en låttitel det är sanningens ord... men 19.49 låg det en liten, liten kille på min mage, det var över!! Trodde jag.. då skulle underlivet genomgå en inspektion och moderkakan tryckas ut. Usch, efter en skördetröska som gått igenom puppan vill man liksom vara ifred där nere.. Men min puppa fick ett A och inga stygn så jag var väl nöjd ändå. Det kan låtas som förlossningen gick snabbt och bra. Men när det går snabbt och man öppnas snabbt så hinns det liksom inte med att vila mellan värkarna, det var inga värkar, det var EN väldigt lååång värk.. Men jag vet att det är värt varenda smärta i världen när liten är här men jag är ändå nervös inför det som komma skall.. det gör så förbannat ont, och tiden efter med läkning (läs kissa å bajsa), avslag, och onda tuttar kommer också som ett brev på posten. 
Bilder
Man förstår inte hur stor man faktiskt är! Gick förbi spegeln och fick en chock!!
kabooooom liksom! shit vilket jobb jag har framför mig sen när ongan är ute! Men jag längtar som en tok att börja röra på mig igen och se vågen gå ner istället för upp ;)
V 40
Sista besöket på MVCSF mått var 39Hjärtljud 136
V 39
11 dagar kvar..snälla bebis, kom ut nu... det finns så mycket mer plats här ute än där inne! Bäste Bebis,Härmed varslar jag, i egenskap av hyresvärd, Dig om vräkning.Vräkningen kommer äga rum snarast, dock senast inom 2 veckor. För att underlätta för alla berörda parter ber jag Dig att flytta ut självmant.Med vänlig hälsningHyresvärden MammaPs i love you
njuta?
Hatar att jag inte kan njuta denna sista tid som gravid, kommer med största sannorlikhet inte uppleva det igen men denna smärta i ljumskar och rumpa gör att jag känner allt annat än njutning. . Dåligt samvete över att jag inte är den bästa mamman jag kan vara till Milo.. han är ju tålmodig och förstår, ändå tycker jag det är riktigt uselt, han förtjänar det bästa..jämt!! och nu har han bara en arg, tålamodslös, orörlig morsa, jag ska ta igen det sen älskade, älskade unge ♡♡ lovar..
V 38
Milo var nu född... önskar att DU också är det snart!
4 år sedan
Föddes en liten prinsessa i Karlskoga, en helt liten perfekt människa som fick äran att få 2 fantastiska föräldrar. Den nyheten lyste upp mitt liv när jag samma dag gick igenom en av mina tills då värsta dagar..För fyra år sedan idag miste jag ett liv, ett efterlängtat pyre. Vi hade genomgått ett lyckat IVF försök och vi kände för första gången ett riktigt hopp att det skulle gå bra. Vet inte varför, men detta missfall var klart det jobbigaste av dom alla.. kanske för att jag gått längst med denna och verkligen trodde att det skulle gå vägen..det var ju tredje gången gillt liksom. Eller var det sättet det hände på, jag befann mig på högskolan i Gävle, började blöda, hade inget skydd förutom en tampong (använd aldrig. ..jag menar aldrig det under ett pågående missfall).. jag stack...gick å gick å gick... hamnade "hemma" på Andersberg, hade efter vägen ringt Rickard som kom och hämtade mig. Efter att jag lämnat efter mig ett pyttelitet embryo i en sån där påse för mensskydd på en offentlig toalett.. Rickard bröt ihop...jag bröt ihop...det var kaos i hjärtat.. vi gav nog upp väldigt mycket efter det där. På kvällen kommer ett sms om att fina Wendela är född, och dagen blev plötsligt lite bättre. Nu är detta inte längre bara en dag som bringar åter sorgsna minnen utan även en födelse av en otroligt fin väns dotter ♡ Nu sitter jag här gravid i V 37, en otrolig gåva. Jag tror att det är samma själ som hoppat mellan alla mina små embryon som jag förlorat men att själen inte varit riktigt redo att stanna kvar. Sjunde gången gillt!! ♡♡♡♡♡♡♡Kram kram
V 37
Inget nytt.Har till och från en massa förvärkar och det är väl egentligen lite nytt då jag aldrig kände det när jag väntade Milo..Skulle jag idag gissa vad ungen kommer väga så skulle jag gissa runt en sisådär 5 kg.. magen är ju gigantisk och den där inne har inte mycket svängrum.. Har den Milos tidtabell så kommer den om 9 dagar, låter ju som en fantastisk idé! tjing
V 36
besök hos BM igår.Sf mått 36 cm♡ljud 143FIXERAD!!!Hade varit väldigt förvånad om den INTE hade fixerat sig för kissnödig har nått en hel ny nivå. Alltså en nivå där kissnödig är konstant, det spelar ingen roll om jag kissar för jag är lika nödig när jag är klar som när jag satte mig. pöss
..
Tjocksmock
jag skojade med Milo igår när vi hade ätit mat, och sa "titta Milo va mätt jag är.. det syns verkligen att jag är mätt""men mamma..det är ju bebisen som gör tjockheten, inte maten"Tjockheten, haha. .Annars så sover jag uruselt, kan knappt andas, andfådd så in i bomben, saknad av krafter.. men 35 dagar kvar nu :)hej
hej V 35
Till och med barnmorskan sa sist jag var där: "Herregud är du fortfarande gravid? är inte du klar" ;)Jag kan bara hålla med, men nu är det slutspurten, snart är bebisen här hos oss!!Känner mig som världens sämsta mamma till Milo..finns inte kraft att hitta på så mycket, jag biter väl ihop ibland.. jag vilar så mycket det går när han är på skolan så jag kan vara en någorlunda hyfsad mamma utan smärtor när han är hemma, vissa dagar går bättre än andra. Min älskade prins! Han förtjänar den bästa, men han är så klok den lilla gossen, han förstår varför det är som det är..I morgon är det dags för tillväxtultraljud, längtar!
lite till..
På onsdag är det dags för tillväxtultraljud igen, ska verkligen bli skönt att veta hur lill ligger, har en känsla av att den fastnat i säte då jag känner hicka uppe vid revbenen, med Milo som var fixerad väldigt tidigt så kände jag alltid hickan väldigt långt ner. Vändningsförsök vill jag helst inte uppleva...Har så svårt att fatta hur jag ska kunna älska en till människa så som jag älskar Milo..det känns liksom omöjligt.. han är ju hela min värld, ska jag ha två världar nu? Tiden som sjukskriven går att beskriva med ett ord...tråååkig... finns så mycket mitt huvud vill göra som inte kroppen går med på. Vill ju kunna röra mig som tidigare men det gåår bara inte, har suttit på golvet idag i typ 3 timmar och märkt kläder inför klädbytardag i morgon och nu är rygg och fogar paj.. lääängtar efter långa promenader och lek med Milo, jag ska aldrig ta förgivet att kunna gå normalt igen, jag ska tammetusan njuta av varenda smärtfritt steg jag kommer ta sen!Hej svej så länge rå
V 34
Inte hela graviditeten kvar nu..Rumpproblemet har blivit betydligt bättre, vilket känns gudomligt bra..Varit på MVC idag, magen mäter 34 cm och hjärtljuden var bra (glömde fråga hur många slag???)... pratade en hel del om förlossningen, skräcken... Hon tyckte ju också att Milos ankomst lät lite drömlik, men det gjorde ju ändå skiiitont. men ut ska den och det är väl bara att bita ihop!Men inser nu hur blåögd jag var inför Milos förlossning då jag inte var ett dugg rädd! Helt enkelt...JAG FATTADE INTE BÄTTRE...Längtar som en tok gör jag och är såå nyfiken på vem som ligger därinne och massakerar mina revben!! 
V 33 Glamorösa graviditet
Fy fan...smärta.. nu ska vi prata om min verklighet, där foglossningar är lätt som en plätt, andningssvårigheter är ingenting, magen känns som ett lätt moln, svullna fötter känns som ett par mjuka tofflor.Det finns inget som klår det värsta av det värsta...HEMORROJDER!Djävulens påfund, önskar inte ens min värsta fiende, skulle jag föda barn med dessa i röven så skjuter jag hellre skallen av mig!Seriöst alltså!Trodde väl aldrig att det kunde göra så in i helskotta ont! Jag sitter till och med å grinar när jag kissar..sjukt..helt sjukt.. när jag ligger på sidan i soffan helt blickstilla så är jag smärtfri men rör jag mig det minsta så känns det som att allt mitt innanmäte kommer ut medans någon håller en eldspruta rakt mot rumpen. har fått utskrivet lite starkare medikamenter idag så nu hoppas jag dom jävlarna bara dör.. dö säger jag!Mitt mantra är "det är iaf ofarligt och det är inte för evigt"...men det gör ändå ont..ont är ett för litet ord för detta...Nu vet ni det å!"Det är såååå mysigt att vara gravid"..pfffhhh hej då
