V 31

Tjock mage...ja det har jag med all säkerhet! Magen är inga bekymmer, den är väl liksom egentligen bara ivägen när jag ska hitta en skön sovställning :) Fogarna har brakat totalt och jag känner mig liite begränsad... plocka ur diskmaskin är ett projekt kan jag lätt påstå till exempel. .. Sen min puls..ojoj...har haft en vilopuls på 100> i 10 veckor så kondis är något icke existerande, en trappa kan lika gärna vara killiminjaro... MEN jag känner hopp och förväntan och faktiskt en glädje av det som kommer, vi ska få en bebis ju!!

Var på tillväxtultraljud för 2 veckor sedan och det gjorde faktiskt lite underverk för psyket.

Annars har vi sportlov i huset så vi njuter av sovmorgnar och lediga dagar (sjukskrivna)...

nattinatt




Alltså min unge!

Jag blir lika förvånad över Milos goda hjärta varje dag..
var med honom igår på hans dans och på vägen till bilen efteråt så kändes det som mitt bäcken splittrades i tusen bitar så jag helt enkelt skrek till och var på väg att ramla. Milo släppte det han hade i händerna och försökte stötta upp mig, den där lilla 25 kilos killen stöttar upp sin valross till morsa.
Sen höll han min hand stenhårt tills vi satt i bilen.
Jag satt i mörkret i bilen och grät elefant tårar i min tystnad över Milos godhet och även min smärta..
På kvällen hemma innan nattning så kramade jag Milo och tackade honom för hans gärning och berättade hur fantastisk han är och pojken säger då,
"mamma, jag skulle alltid ta emot dig om du ramlade"
Älskade unge, jag kan bara säga "Detsamma"..

jaja

Måste väl slänga in ett inlägg..

inte minst av den anledningen att det måste väl finnas nåt ord nedskrivet om Milos kommande syskon..

graviditetsvecka 27 är jag nu inne i.. och hur mycket jag längtar och älskar lillpyret i magen så är det INTE roligt att vara gravid... jag vill vill vill verkligen INTE klaga då det är sååå efterlängtat litet gryn.. men min kropp gillar inte graviditet tyvärr..

Och jag kan med lätthet påstå att detta har varit den mest psykiskt jobbiga tid i hela mitt liv..trots alla andra utmaningar och svårigheter vi gått igenom så har detta varit det jobbigaste utan tvekan. Oron och utebliven glädje.. kommer det komma ut en liten människa? är det på riktigt eller kommer denna människa tas ifrån mig? orkar man det? vågar inte vara glad för jag kommer inte orka en förlust om jag verkligen varit glad och förväntansfull... vill inte ha dig där på insidan, vill ha dig på utsidan.. vill ha kontroll.. nu har jag inte det..

Är avundsjuk på dessa gravida som går på rosa moln... men fattar dom inte hur skört det lilla livet är? eller tänker dom inte på det? jag vill inte heller tänka på det, MEN det gör jag, HELA TIDEN!

Jag älskar dig till döds men jag vågar inte glädjas över dig...

Samvetet gnager.. detta är ju min största dröm..ge Milo ett syskon.. var glad för i helv**e...

Ja typ så där har jag det, foglossningar, viktuppgång och halsbränna är enkla graviditetsbesvär i jämförelse med det krig som utspelar sig i mitt huvud...

Blommor och bin

Har gruvat mig ett tag att berätta om just blommor och bin för Milo då jag tycker att det är på tiden att berätta innan han får höra det i skolan och då med mycket värre ord än jag använder...

Lånade en bok av Sussa, som handlar om hur Kråke blev till och när han låg i magen. I den så beskriver dom det där med spermier och ägg men inget mer ingående. Väntade på en bomb efter jag hade läst just det avsnittet, men han fick mest en stor bekymmersrynka och bad mig läsa det igen..

Milo:

Men mamma hur kommer spermierna in i snippan??

Låång tystnad. .

Ahhhh... ihhhhh... ASG... MÅSTE man lägga snoppen PÅ snippan!!!

Jag kommer aldrig få en fru..

Kan inte du och pappa göra det där i morgon så jag kan få en lillasyster..

(Jag förklarar härmed att diskussionen om blommor och bin är avklarat)

Gullungen min... stora killen...

Gillar dock hans förklaring till hur barn blir till bättre..




sommarlov (semester då)

hoj

Har haft otroligt härligt dessa 3,5 veckor och än är det 2 veckor kvar :)

Vi har campat husvagn på Hölick i två veckor och haft det otroligt bra.. varken jag eller knatte ville åka hem :)

varit ett par dagar i Sandviken hos bästa fam Tessan, och nu är det en stund hemma innan allvaret med skolplikt och arbete drar igång igen..



Ville mest bara göra er införstådd att jag njuter av sommaren och inte ugglar vid datorn eller tvn..

pöss




















fina Milo

kom hem ikväll och mötte Milo och han sa

- Mamma, i morgon när vi vaknar så kanske Bubbis lever igen..

-Jasså, men nu tror jag inte det, vi begravde Bubbis, hans kropp är död.. hur mycket vi önskar att det inte vore så.

-Men mamma, jag tror det, för jag sa en sån där när man slutar med amen..

-Menar du en bön?

-Ja precis

-Vad sa du då.

-Jag kommer inte ihåg i början men jag slutade med att säga: snälla gör så att Bubbis ligger bredvid mig när jag vaknar i morgon och sen knäppte jag mina händer och sa amen..

-Fina fina du, jag önskar oxå att det var så..

-och mamma när jag sa det så bet Bubbis mig i tån..

behöver jag skriva att vi saknar dig älskade, fina Bubbis..







Bubbis ♡♥

REGNBÅGSBRON

Det finns en bro, Regnbågsbron, som förbinder Himlen och Jorden.
När ett husdjur dör, kommer det till en plats bortom Regnbågsbron.
Där finns kullar och dalar med mjukt gräs, där våra älskade vänner leker tillsammans hela dagarna.
Där finns vattendrag med friskt vatten, massor av mat och solsken som håller dem varma.
De gamla och sjuka djuren blir unga och friska igen, precis som vi minns dem i våra drömmar.
Djuren är glada och lyckliga, men de saknar någon som betydde mycket för dem, någon som blivit lämnad kvar.
Varje dag springer de och leker, tills den dagen kommer, då en av dem stannar upp, och tittar bort i fjärran.
Blicken skärps, öronen spetsas och plötsligt flyger han iväg över det gröna gräset.
Hans ben bär honom fortare och fortare tills han återförenas med den han älskar.
Ni möts i en omfamning som varar för evigt.
Ditt ansikte blir kysst om och om igen, dina händer smeker hans huvud som så många gånger förut och du tittar än en gång in i ögonen på ditt trogna husdjur som så länge saknats i ditt liv, men aldrig i ditt hjärta.
Sedan korsar ni Regnbågsbron tillsammans för att aldrig mer skiljas..
.-Okänd-  










men tjena mittbena

trött är ett ord som är för litet och obetydelsefullt... efter en jäkligt kul utekväll igår så jobbar jag nu natt. . jobbar är en överdrift.. jag står jour och är hemskt glad att det är relativt lugnt.. en filt och tv gör mig sällskap för tillfället..




ville mest säga hej


fredag

mitt i natta, sitter jag här med katta :)

åhh va roligt det rimma, tror jag måste svimma.

hela dagen har gått rund i ett, med Ida rände jag runt full i svett..

Dakapo, söderhamn för att köpa vin, tanken är att i morgon bli full som ett svin..

jag ska visst gå på hård rocks fest, ty jag hatar musiken mer än pest...

men tacka nej till party är inte min grej, jag gillar ju att vara ute på galej..

maskerad det visst oxå ska vara, alltså en rock kostym jag måste avkl
ara. .

tror att utstyrseln nedan får bli bra, med smink och plattat rufsigt hår är det bara å dra..

nu ska jag sluta med att rimma, gosa med Bubbis en sista timma..

appråpå min Bubbis, visst är han för rar, mitt hjärta med storm han varje dag tar..

gonatt









Jo jag lever

....Har bara haft noll lust att involvera er i mitt liv, mest för att bespara er, inte för min skull. Jag är nog mer öppen än många andra är, och jag skiter i om hela enånger skulle läsa och gotta sig i våra problem, men VARSEGOD, diskutera över en kopp kaffe vettja!
Kan höra hur det låter...Har ni hört om Anna, ja men ni vet, hon den fär på röda byn, som är gift med Rickard, mamma till Milo...JAHA hooon, ja har ni hört att dom inte skottat av taket på garaget, FAST att dom fått en lapp i postlådan att alla ska göra det, jag har även hört att dom alltid kör ner bilen till ytterdörren trots att man faktiskt inte får det...MEN herregud, va säger du. Jo, vill du veta nåt mer? JA! Jag har sett att dom aldrig går ut med Milo, han sitter bara hemma, gööör aaaldrig nånting (FAKTISKT sagt av en dagisfröken)....Men visst är det väl den där Anna som inte kan få barn? JO det är det, visst är det väl hemskt att önska ett till barn när man redan har ett barn, kan hon inte vara nöjd med det, måste hon vara girig?...Visst har dom haft tre missfall också? JA, det har dom, och vet du, jag har hört att dom precis nyligen haft sitt fjärde missfall (tar en stor klunk av sitt kalla äckliga kaffe), ja, så går det om man önskar sig nåt för mycket, kan hon inte bara vara nöjd!? (Diskussionen övergår till att prata om någon annans stackars människoöde i vår lilla by).
 
Så äre...
 
Ja, livet i övrigt fnurrar på, jobbar mina nätter och suger ur all min lediga tid med knallhatt, kan han inte bara sluta växa nu? Måste barna bli stor? 7 år, SJU! Om lika många år har jag en fjååårtis i huset som har moppemursch och inte kan prata med samma stämma, mamma är bara en pengabörsch och kock. Jag NJUTER av tiden med min gosse, varje, varje dag. Barna har vi till låns, och det blir mer och mer tydligt!
 
Läste på familjeliv (Sveriges största bullshitforum) att man inte ska bada/duscha tillsammans med sin son efter att han fyllt sex år, ja som mamma alltså, och en dotter skulle alltså inte bada/duscha med sin pappa....Alltså va!? Jag och Milo badar minst en gång i veckan tillsammans, och jag har definitivt ingen baddräkt på mig i vårt badkar, är jag mongo som tycker det är ok? eller rent ut sagt perverst som en skribent på familjeliv skrev?? Är inte nakenhet normalt? Jag kan ju tycka att den som anser det vara perverst är sjukt äcklig i sina tankar, jag har då aldrig tänkt våra bad på det sättet, kvalitetstid om inte annat, en stund då det är bara jag och knatte då vi kan prata, slappa, lyssna på musik, leka...?
 
Senaste dagarna har jag babblat runt om hur bra immunförsvar jag har (vilket jag tror är anledningen till att dom små inte vill stanna kvar i min mage), jag har alltså vad jag tror för många mördarceller, som tar kål på allt främmande som kommer in i min kropp. Detta kan ses som något bra i de flesta fall, jag är typ ALDRIG sjuk, var 5 år sedan jag hade en ynka förkylning, feber har jag väl vart 10:onde år...Ja, men i alla fall, så har jag nu sketaont i halsen, ont i kroppen och knoppen , har dom gett upp dom där T-cellerna, hade ni inte kunnat kapitulera för typ tre veckor sedan? NÄÄRÅÅ, Nu tyckte dom det var smart att släppa in lite förkylningsbaskelusker i kroppen, för DET blir man ju glad av. Kan hon ALDRIG vara nöjd den där Anna? Först vill hon inte ha sånt där bra immunförsvar och när det sedan ger upp lite så blir hon sur över det! JA det blir jag!
 
Jävla mördarceller, skit på er, fast då får jag skiten I mig....men det skiter jag i!
 
Jag lever, jag andas, och jag är fullt fungerande utan mentala problem, bara så ni vet... För i övrigt är jag väldigt nöjd med mitt liv, skulle väl kunna tänka mig ett nytt hus, ny garderob, förlora både ett och annat kilo, köpa ny säng, skapa världsfred och ge mat till världens svältande barn...men annars så, jao, helt ok! :)
 
Hoppas ni läser med glimten i ögat ett öppet sinne!
 
 
 
 
 
 
.
 
 
 

Kallt och definitivt myggfritt

Nu har snart 10 dagars ledighet återigen tagit slut.. I morgon är det möte i en halvdag och sen på onsdagnatt kör vi igång. Nästa vecka jobbar jag sex nätter och det är väl bara att hålla tummarna att ingen bäbis Jacobsson tänker kika ut precis då. Jag som har fått den äran att närvara vid förlossningen och har inga planer att missa det faktiskt.

Sen har vi en födelsedagspojke denna vecka som räknar ner minuterna till stora dagen :) På fredag smäller det, hela 7 ÅR! Mammas kille.
Han har dessutom sitt första utegångsförbud denna vecka, och det var välförtjänat av gossen som gick till en kompis trots att han inte fick, tur att den kompisen inte var hemma säger jag, så han gick hem igen. Han erkände sitt brott (som jag inte märkt) i tårar och ångest över sin felhandling, men utegångsförbudet gick inte att ta tillbaka och efter många fler tårar så accepterade han sitt straff ;) Dagen efter när samma kompis ringe och frågade om Milo ville komma till han så var det som salt ströddes i ett stort köttsår i hans hjärta, till och med jag tyckte synd om honom...

kan ni fatta, JAG har en onge som får utegångsförbud som straff...herregud va snabbt tiden går...helt sjukt snabbt, snart är vi inte viktigast i världen längre :( MEN det är precis som det ska, han växer upp och blir den fina kille som vi gjort vårt bästa att han ska bli, han är godhjärtad, empatisk, snäll, och underbar på alla vis.

Vet ni att han ALDRIG någonsin sagt "Dumma mamma/pappa"...all heder till MIlo för det ;)

Nu äre kväller :)

Pöss

...

Ju mer jag tänker på samtalet med Dr Orre, destu mer arg blir jag. För det första var han sjukt otrevlig, han höjde rösten och dumförklarade mig både en och två gånger. För det andra så är jag så förbannad på att han kan välja bort oss på ett ögonblink, han raserade vår värld och önskningar på en sekund, utan att tänka, utan att visa empati, utan förståelse. HAN däremot tyckte jag skulle ha försåelse för landstingets ekonomi och resurser...men GLÖM! Jag betalar skattepengar varje månad som går till saker jag inte har lust att betala om man nu ska hårddra det (jag vill såklart att allt ska vara "gratis"). MEN jag undrar hur mycket pengar som läggs på aborer varje år och tror ni jag har det minsta lust att lägga mina skattepengar på just det i dagsläget?? Jag betalar för gastric by pass operationer, som även det är en frivillig operation. Jag betalar för att dom med amputerade kroppsdelar ska få sina proteser och dyl. Detta gör jag MER än gärna om jag nu skulle få ha kvar rätten att få det jag vill ha av landstinget...Men vi blev kastad på soptippen utan att blinka. DET gör mig förbannad!

Jag vill idag ge ett stort fång blommor och massor med kärlek till min make som står vid min sida i vått och torrt! Tillsammans är vi stark!

Arrrrggghhh, jag är på riktigt kräksjuk av all ilska i kroppen!!
Fy fan för smågudarna som finns på våra sjukhus!!

<3

 
Jag skulle ge dig
Allting du pekar på
Men bara när du inte hör
Vågar jag säga så

...
Jag kan inte ens gå
Utan din luft i mina lungor
Jag kan inte ens stå
När du inte ser på
Och genomskinlig grå blir jag
Utan dina andetag
 
...
 
 
"Jag vaknar före dig, när solen stiger upp, men jag ligger kvar bredvid en liten stund.
Tar din lilla hand i min, känner doften som är din, så underbart det e att du finns till.
Jag ger dig all den kärlek jag har, oh du lilla barn.
Varje gång jag ser dig, händer nåt inom mig. Finns det något större i världen än kärlekens barn.
Känner all din värme, när jag har dig nära. Vi kommer alltid vara här vi två, i en värld som e vår.


Jag håller andan för ett tag, hör dina lätta andetag. Du rör dig i din dröm så jag stannar kvar.
Du vaknar och jag ser, dina ögon och dom ler
Då våra blickar möts då är det vi.
Jag kommer ge dig all den kärlek jag har, oh mitt lilla barn


Varje gång jag ser dig, händer nåt inom mig. Finns det något större i världen än kärlekens barn,
Känner all din värme, när jag har dig när. Vi kommer alltid vara här vi två, i en värld som e vår."


Jobb

Nu blir det jobb igen, nu är det den veckan då jag är hemskt osocial ;)
 
Och jobbigast av allt är att jag är i en period då jag är sjukt beroende av Milo, jag vill bara vara med honom hela tiden, när jag inte är det saknar jag honom så det värker i kroppen... Jag tror att det kan handla om att han växer upp, slår sig fri....Snart, snart är jag inte den viktigaste på jorden längre, snart är det bara kompisar som gäller, och morsan är totalt ointressant.... Det här med att barn är ett lån, är bara så himla sant... Mammas skruttunge <3 Det blir så himla påtagligt att jag "bara" har honom, jag har ingen mindre som jag kan dalta med när Milo växer upp, jag har ju BARA honom att lägga min tid och energi på, jag har inget annat barn att ta hänsyn till, jag finns och andas bara för Milo.
 
Tänk om ni bara kunde förstå vilket mirakel Milo är, det är nu efter allt vi gått igenom som jag verkligen förstår vilket fantastiskt mirakel det är att han överhuvudtaget finns till. Jag väljer att tro att det var meningen att han skulle komma till oss....

Lördagnatt

Jajamen, nu kämpar jag i nästan 10 timmar till för att sedan gå på långledigt!
 
Har inget att berätta, varför jag inte skriver nåt. Detta är femte natten denna vecka så jag har varit väldigt osocial.
 
Har börjat googla på Maya indianerna, enligt deras kalender så tror många att jorden kommer gå under den 21 December i år, detta av den anledningen att deras kalender tar slut det datumet. Saker som kan tänkas hända är att det blir ett sk polskifte, vilket kommer medföra massiva naturkatastrofer som följd, och de få procent överlevande kommer då att leva som på stenåldern igen (<---kanske inte gör nåt om man stryker med, för vad gjorde man utan facebook liksom). Andra teorier är kometer som krockar med jorden och utplånar allt liv,
eller såkallade solstormar kommer avsluta allt liv. Vissa pratar om ett högre medvetande hos människorna, och detta är det långt ifrån alla som kommer palla.
 
Jag har vetat om detta datum sedan jag varit liten, och om jag ska vara ärlig har det skrämt mig en del, nu är det ju bara knappt en månad kvar, och visst, det ökar med naturkatastrofer, mänskligheten blir "ondare", vi låter moder jord gå under. Och jag TROR att det är vi människor som tillslut kommer ta död på jorden och det kommer dock inte hända ett specifikt datum utan den bryts ner bit för bit... Nä, jag vill tro att jag inte kommer uppleva jordens undergång, fast att det skulle vara lite ballt (eller otur, som man vill) att tillhöra precis den generationen av miljontals år som får uppleva "sista dagen" tillsammans med resten av världens befolkning.
 
Vad tror ni? Ge mig era tankar!!
 
Till något mycket enklare, och inte lika betydelsefullt för resten av världen, men väldigt betydelsefullt för lilla familjen Modin. Det börjar närma sig Milos dansuppvisning, jag ser fram emot detta med stor glädje. Han är gryyyym! Jag kommer filma och gärna dela med mig av vår fantastiska kille. Det roligaste är att faktiskt han också tycker det är roligt och vill fortsätta. Hans danstränare Hannes är en ung kille som är sjukt duktig, har varit med i VM faktiskt. En VÄLDIGT framgångsrik kille, denna kille ser knatte upp till, och längtar tills han själv är lika duktig. Och vet ni vad, det ser jag fram emot också!
 
Nu ska jag gå och joina resten av de nattjobbande här på Kullen, jag var tidig idag och skickade hem dom andra sjuksköterskorna, till deras glädje såhär en lördagkväll...
 
 
 

tre timmars sömn

Känner att det kommer bli skitkul ikväll, och det beror inte på att vi ska åka till skrotten med Fam Jacobsson och fam Kruse, inte heller på att Rickard är på systemet och köper vin as we speek.....Det kommer bero på att jag bara sovit mellan 8.30-11.20 idag efter en natts jobb :) Men jag kommer nog sova jäkligt gott i natt!
 
Ja, vi ska åka till Skrotten, och ha det bra med fina vänner! Skönt, Milo springer och packar sin lilla ryggsäck, försökte nyss pressa ner ett 1,5 meter långt star wars "svärd", kul att ungar inte har en viss bedömning av storlek, eller inte en bedömning av något faktiskt, försök prata tidsuppfattning med en 6 åring, eller avståndsbedömning!?
 
 
Nu ska vi fortsätta packa, och jag ska vara den pedagogiska mamman som snällt ska förklara hur saker och ting ligger till!

Kära tomten

I år har jag varit snäll, jag har blivit klar sjuksköterska och det finns väldigt få jobb som är snällare än det. Jag har inte gjort illa nån, varit medvetet elak eller dum.

Jag vill ha det här i tomtesäcken i år!

Tack!

En kitchen aid

 
Panelvägg i köket
 
 
Ett nytt vardagsrumsbord.
 
 
En RIKTIG hall
 
 
Lite Victoria Secret, pure seduction.
 
 
Ett varmare land...
 
 
Ja, du ser tomten, detta var väl inte så stora önskningar från en väldans snäll Enångerstös!

Gudföräldrar

Eller faddrar som det nu heter....gillar dock gudmor och gudfar bättre ;) Iaf så har jag och Rickard fått den stora äran att bli gudföräldrar till en liten som kommer titta ut i februari, nämligen Sussa och Fredriks liten. Självklart känns det superkul och väldigt hedersfyllt, och det är en uppgift vi kommer ta oss an på största allvar :) Som allt jag tar på mig!

Att vara fadder, det vill säga gudfar eller gudmor, är en hedersam uppgift som sträcker sig långt tillbaka i tiden, ända till andra århundradet efter Kristus. Fadderns uppgift har ändrats genom århundradena. För längre tillbaka var gudföräldrarna en försäkring för barnet genom att de skulle ta hand om barnet om föräldrarna gick bort eller drabbades av ekonomisk ruin. Nu finns det ingen juridisk plikt i samband med ett fadderskap utan det handlar mer om att man som gudförälder bör barnet är lite extra speciellt och att höra av sig i samband med exempelvis födelsedagar, jul och kanske även på dopdagen.

Tjing

PS: Jag längtar hemskt mycket hem till sängen just nu ;)

Tänker tillbaka

En gång för tusen (läs 6,5) år sedan hade Jag en bebis, världens sötaste bebis faktiskt. Jag var lyckligast i världen att få ha blivit mamma, bebisen var väldigt efterlängtad och redan älskad långt innan den låg i min mage. Jag hade förstått att inte ta det där för givet att kunna bli mamma, det ligger inte i min natut att kunna bli det. Så den dagen 25 Januari 2006 blev jag äntligen mamma, till det vackraste gossebarn världen skådat.
Bebistiden var fantastisk, en A bebis hade vi fått också!
 
DÅ tyckte vi att vi kämpat i åratal för att få vår vackra bebis men nu har vi faktiskt gjort det. Åratal.....
Vi kanske aldrig kommer få uppleva det magiska med att hålla sin bebis i famnen igen, viket får mig att bli väldigt känslofylld när jag tittar på dessa bilder, och nu speciellt när jag hör vår nu 6 åriga son vara ute och leka med en kompis.
 
Förstår ni hur fantastiskt det är att kunna få ett mirakel, eller tar ni det för givet!?
 
 
Visst finns mirakel, och för mig är det faktiskt du ♥♥

Meen

Bloggappen funkar fortfarande inte, och när jag loggar in den vanliga vägen på fånen så kan jag inte dela bilder, och det är bara så trögt!

Helgen spenderades i Ullared, med Sussa, hennes syster och systerdotter, vi har haft det bra, shoppat järnet och vi var även ut till Varberg som var fantastiskt fint!

Måndag blev en vab dag då knatte var vaken till 01.00 dagen före med feber :( men nu är han pigg igen och jag kunde gå till jobbet igår, efter två veckor borta men det kändes som jag inte varit borta alls ;)

Ikväll ska jag dit igen och sen dagjobb tor, fre... Ledig i helgen :)

Nu, planera, planera, planera!!

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0